Jo det stämmer, två perioder föll jag ner så lågt jag kunde komma.

Första perioden var Juli 1999, då jag i en bilolycka, som jag själv var med i, förlorade en person som stod mig nära under den tiden av mitt liv, min styvpappa. Det var en jobbig period i mitt liv, och märkte själv hur jag föll lägre och lägre, under den tiden var jag bara 11 år. Jag frågade mig själv många gånger varför han fick lämna och varför det inte var jag. Med hjälpen av min familj, och vänner så tog jag mig ur det. Saknaden är fortfarande stor, och tårarna kommer ofta. Men jag har lärt mig att leva med det. Men han kommer alltid att finnas i mitt hjärta !

Den andra perioden kom December 2006 då jag förlorade en vän, en av de bästa i en bilolycka, först ville jag inte erkänna det själv, han var inte alls borta. Ville inte se det.

Jag gjorde inget, skolan var som i en dimma under perioden. Saknaden tog över, och tårar var överflödiga då jag kom på mig själv med tårar rinnandes ner för mina kinder bara sådär.

Jag hade alltid folk omkring mig, men det hjälpte inte alltid, men i Mars 2007 så började allt lätta och jag fick hjälpen att hitta tillbaka till mig själv, och till livet som jag lärde mig att tycka om igen.

'

Saknaden över dessa två personer kommer alltid att finnas, och det är inte alltid så att tiden läker alla sår, ärren kommer alltid att finnas kvar.

För mig kommer ni alltid att finnas kvar, jag bär er med mig överallt.

Ni är änglarna som fick flyga tillbaka.