Jag kanske inte är värd dig heller. Jag vet inte.

Tänker för mycket när man är ensam, även fast jag har pluggat så kan jag inte undgå att tänka, om ?

Jag undrar när du hade tänkt ringa nästa gång så att dina vänner kan driva med mig, jag undrar när du ska skriva till mig på facebook nästa gång, utan förvarning, och skriva som du skrev. Jag vet att du har läst, och jag vet att du läser, iaf någongång så varför ?

Vad gjorde jag för fel för att förtjäna det ? Är jag inte värd mer än den som ni kan driva med på ert sätt ?

Det sårar mig. Jag kanske inte visat det, men det gjorde ont. Jag försökte iaf, jag kämpade, men det är inte lätt att kämpa för någon som fortsätter putta bort en hela tiden.

'

'

Det är rätt, det är dumt att hålla fast vid dig, även om jag gör det på avstånd, jag kommer på mig själv med att titta på bilderna på dig, le för mig själv, och komma ihåg de stunder vi hade via telefonen som faktiskt var bra.

De första smsen, då du var allt jag ville ha, men något ändrades, du var inte längre samma person.

Du försvann. Jag saknade dig.

Det spelar ingen roll nu, du är den du är, du måste bara ha gömt det jävligt bra under den första tiden, eller så ljuger du för mig, hela tiden.

Jag trodde att du var annorlunda, du sa själv att du inte var som alla andra, jag gick på det, och du bevisade mig fel. Och idioten vart jag.

Även fast jag inte kände dig så bra som jag ville så lyckades du ändå fastna hos mig, jag tänkte på dig varje dag, jag gör det fortfarande, men inte högt.

Du finns kvar i mina tankar, jag har inte slutat tänka på dig, för du försvann aldrig ifrån mina tankar.

'

Jag saknar dig, fortfarande.