kategoriserad i ♥ Blogg-listor, inlägget är kommenterat 0 gånger
Dag 3 – Mina föräldrar
Mina föräldrar alltså, jag har en pappa, :)
'
'
Pappa heter Freddy Pettersson, född 1960. Är yrkeschaufför, som det så fint heter.
Företaget han jobbar åt heter O&CT, flyttfirma med all dess innebörd, även långkörningar, och allt !
Pappa har egen lastbil inom företaget, många som sägert har sett den då den inte är så svår att missa, motivlackerad med Marilyn Monroe på hytten.
'
'
Pappsen har alltid varit bäst, visst man har haft sina dispyter och bråk, men det har alltid slutat med kramar, och orden "Jag älskar dig". Har fått höra många gånger att jag och pappa är väldigt lika, i personlighet och allt så.
Och jag är glad för det, jag älskar min pappa ! Och jag skäms inte för att säga det, jag skäms inte över honom heller !
Han har alltid varit lite av en lustigkurre, när man har haft kompisar hemma så har det blivit mycket skratt, och det tycker jag är kul, han är inte så stram av sig, även fast han kanske ser läskig ut, så är han världens teddybjörn, min kära pappa. :)
Pappas stora intresse är lastbilar, han ställer själv ut sin lastbil, och älskar att putsa och tvätta den, det ska blänka hela tiden. :P En liten putsnisse det, och en annan får skäll när man råkar ha lite smutsig bil, och lite ostädat. Haha !
'
Jag har även en mamma, :)
'
'
Min älskade mamma heter Agneta Juhlén Pettersson, född 1958. Är nu förtidspensionerad som det så fint heter, sjukpensionerad. Innan jobbade hon på dagis, och senast inom Äldreomsorgen.
Ja, mamma är mamma, man har haft många bråk, men har alltid löst det. Man kunde alltid prata med mamma om allt !
Det kan jag fortfarande göra, även fast det är lite begränsat nu. Mamma fick nämligen en stroke i April 2004, jag minns dagen som det var igår, hon fick den under natten, och man märkte att något var fel.
Mamma åkte in till sjukhuset, där vi fick bekräftat att det var en stroke, och att den var ganska kraftig, att hon förlorat talet, har därför afasi, hon vart förlamad i höger arm, och nedsatt rörlighet i höger ben.
Det var en jätte jobbig period i mitt liv, även för mamma.
Det var många som frågade mig, om jag inte tyckte att det var jobbigt att min mamma inte kunde prata, mitt svar vart alltid. -Jobbigt ?! Jag är glad att jag får ha min mamma kvar, att hon lever !
'
Och det är jag, jag älskar min mamma, jag vet inte vad jag skulle göra utan min mamma.
Men jag ser inte heller min mamma som sjuk, och jag tänker inte heller på mamma som hon var innan stroken, jag ser min mamma som hon är nu, hon är fortfarande samma mamma. Och jag älskar henne fortfarande, om inte mer !
Jag kan prata med min mamma på samma sätt som jag gjorde innan, jag har möjligheten att krama min mamma, säga att jag älskar henne. Det är jag glad för !
Men mamma har kommit tillbaka mycket efter sjukperioden, talet finns men begränsat, och hon kan göra allt hon gjorde innan.
'
Mina föräldrar bor ute på landet, eller vad man ska säga, i Kölinge, Rasbokil. Där jag också är uppvuxen.
Mamma får pyssla med det hon tycker om, hästarna, katterna, trädgården, och alla andra djur. :)
Hon mår bra av det, och då är det klart att det är skönt att hon har möjlighet att göra det. :)
'
Jag älskar mina föräldrar, dom är klart det bästa jag har i mitt liv ! <3
Comments
Trackback
