Hey, eller nå..

Ja, ännu en dag har lyckats gått... =/
Har väl inte gjort så jätte mkt idag heller, har tvättat, men de tog inte så lång tid, och lekte lite me Linda me, drack kaffe och prata, åt glass. Nya magnum strawberry åt vi, jag rekommenderar, det var faktiskt god.
Sen lag jag lite mat, när Linda hade åkte hem, vilket jag inte skulle ha gjort, och skulle inte ha ätit maten heller, för mådde så jäkla illa efteråt, fyy ! Mår fortfarande illa. Jag ska nog sluta äta överhuvudtaget. Är väl lika bra de kke...
Så man kke blir snygg nån gång, eller ja, iaf smal.

Jaja, och du, jag vet inte varför men ja, faen, jag saknar fortfarande dig. Och ja, jag älskar fortfarande dig.
Satt och läste igenom lite gamla bloggar idag på lunar, med brist på annat, och allt jag läste fick mig bara att tänka mer.
Jag älskade verkligen dig, och du var verkligen allt för mig, det står klart och tydligt i bloggarna jag skrev.
Och hur mkt du sårade mig, du gjorde mig verkligen illa. Men ändå så saknar jag dig idag. Fattar ine varför.
Men det är väl så, att de kommer ta tid att komma över allt, om jag någonsin kommer över allt.
För jag kan inte förneka det längre, jag saknar dig. Du var min bästa vän, mitt hjärta, min ängel.

"I never wanted you to leave
I wanted you to stay here holding me"

Det känns som att jag upprepar mig hela tiden och allt känns så fel hela tiden, men jag kan inte hjälpa det.
Jag mår inte bra helt enkelt. Men de märks väl när tårar rinner och man bara vill lägga sig ner och aldrig mer kliva upp.

Var det mitt fel ? Fick jag dig att göre de saker som du gjorde ? Älskade jag dig inte tillräckligt ?
Jag står fortfarande här med frågor, men får inga svar på mina frågor.

"I really wanna hear you say that you know just how it feels
To have it all and let it slip away, can't you see
Even though the moment's gone, I'm still holding on somehow
Wishing I could change the way the world goes round"

Ey, what the hell, right ? Who gives a shit..



Men du verkar ha det bra nu, iaf verkar det så. Eller vad vet jag......






Önskar verkligen att det inte var såhär, önskar jag hade styrkan att klara mig igenom det här.
Och att jag slapp dessa tårar som kommer varje jävla dag. Hur gör man ?
Orkar inte mer nu, jag försöker ta mig ur, men varje gång jag försöker dras jag tillbaka in i det.




Jag saknar dig.